En gång i tiden skrev jag dikter..
Du som gör mig så glad, kunde på två sec göra mig så ledsen!
Nu är du här så tydlig och så klar, gör mig varm och så glad. En värme som sprider sig från mina fingrar till mina tår, in i lilla djupaste vrå. Men jag vill inte skrämma dig, vill inte se din ryggtavla vänd mot mig att aldrig få se dina ögon få höra din röst igen.
Jag villl fortsätta se ditt leende, känna din värme, känna din famn
för den som sagt gör mig så varm!
Nu är du här så tydlig och så klar, gör mig varm och så glad. En värme som sprider sig från mina fingrar till mina tår, in i lilla djupaste vrå. Men jag vill inte skrämma dig, vill inte se din ryggtavla vänd mot mig att aldrig få se dina ögon få höra din röst igen.
Jag villl fortsätta se ditt leende, känna din värme, känna din famn
för den som sagt gör mig så varm!
Kommentarer
Trackback
